På SIME lyssnade jag till Jesper Kärrbrink – Eniro, Sara Öhrvall – Bonnier och Claudia Gonzalez – FN. Det handlar om förändringar av traditionella företag och organisationer, ibland kallade dinosaurier,  pådrivna av en allt mer digitaliserad marknad och ett mer digitaliserat samhälle. I olika roller har alla tre det gemensamt att de är tillsatta för att anpassa verksamheten till nya förutsättningar.

Här är min tolkning av deras fyra mest viktiga erfarenheter.

Högt pris
Det gör ont att komma in i en organisation med ansvar att förändra någonting. Man bör vara beredd att betala ett högt personligt pris. Det är inte säkert att du blir populärast i organisationen. Du kanske till och med blir hatad.

Sammanhang
För att få både ledning och resten av organisation att sluta upp bakom förändringarna måste du påvisa ett sammanhang. Dvs svara på frågan varför förändringarna är nödvändiga. Använd chockmetoden! Måla upp ett scenario över hur det kommer att se ut om vi inte gör någonting.

Scenariot måste både beskrivas emotionellt och rationellt. Det är nödvändigt att kommunicera tydliga och talande bilder som illustrerar scenariot. Det är viktigt att åstadkomma en känslomässig reaktion.
Icke desto mindre måste den understrykas av siffror.

För att få fram siffrorna är det klokt att börja “ute på fältet”, där den “transaktion” verksamheten syftar till sker. Samla in data av olika slag som visar verksamhetens status. Kan vara både affärsstatus eller kommunikationsstatus. Kan vara klokt att ta in extern hjälp för att ge ytterligare trovärdighet till siffrorna. Informationen korstablueras för att få fram en relevant bild. Jag har delvis beskrivit denna typ av mättal i ett tidigare inlägg.

Den bild du får fram med hjälp av siffrorna extrapoleras sedan för att få fram hur det kan komma att se ut om 5 år eller om 10 år givet samma utveckling som idag.

Nu är både ledning och organisation omskakade och en del börjar därför söka efter möjliga lösningar. Dock inte alla.

Snabba resultat
Nu har du ändå tillräckligt för att kunna få börja göra någonting. Därför är det viktigt att fokusera på det som kan ge snabba resultat. De som började tro på dig får nu bekräftat att de gjorde rätt och de som inte gjorde det har nu fått något att tala om. Kanske vill de vara med på nästa framgång?

Typiska misstag

• Att tappa orken och börja lyssna på “de mentalt blinda” enligt Sara Öhrvall
• Att inte vara modig nog enligt Jesper Kärrbrink
• Att inte använda siffror enligt Claudia Gonzalez

För att inte tappa ork och mod kan man som Jesper Åström lyssna till Bob Dylan som för många år sedan skrev en sång som idag är lika relevant men i ett sammanhang som inte ens fanns då.

Genom att exemplifiera med det jag som utomstående vet om några företag tillsammans med mina egna bedömningar vill jag visa på vilka utmaningar företag står för idag. Utmaningarna grundar sig i digitalisering, globalisering och ändrade beteendemönster.

Gula Tidningen

Gula Tidningen grundades 1981. Verksamheten var att ge ut en tidning 1-2 gånger i veckan som innehöll köp- och säljannonser för begagnatmarknaden. I 20 år var tidningen en succé. Det var Gula Tidningen som gällde när man ville sälja sina saker eller köpa begagnat. I princip fanns ingen annan kanal med undantag för annonser i nisch-tidningar eller dagspress samt anslagstavlorna i mataffären (ICA Maxi och liknande existerade inte då).

2004 köpte Eniro Gula Tidningen för 50 Mkr. Sannolikt en av deras sämsta affärer eftersom tidningen helt lades ned under hösten 2006.

Marknaden för begagnad kommers hade flyttat.

Blocket.se

Begagnatmarknaden hade hittat sitt nya bo hos Blocket.se, som grundades 1996. Företaget fick en bra start genom kontakter på styrelsenivå hos ComHem. Blockets tjänst fanns på startsidan för alla som hade internetuppkoppling via ComHem. När kunder hos ComHem började tipsa sina vänner om prylar till salu på Blocket spred sig tjänsten i vidare lager.

2003 såldes blocket för 183 Mkr till Aftonbladets annonsbolag Finnmer. Förra året annonserade svenska folket ut sin ägodelar till ett värde av 193 miljarder kronor på blocket. 2006 var siffran 100 miljarder och vinsten samma år var ca 250 mkr. Om vinsten har haft samma utveckling som omsättningen borde vinsten idag vara ca 500 Mkr om året. Om värdet på ett bolag skulle sättas till fem gånger vinsten skulle Blocket vara värt någonstans mellan 2 till 3 miljarder kronor idag, oräknat vidare affärsutveckling. Vad jag utelämnar i den beräkningen är också att Blocket även driver sin verksamhet i Spanien, Frankrike, Italien, Malaysia, Portugal, Filippinerna och Grekland.

Gula Tidningens problem

Det naturliga hade varit att vi istället för att knappa in blocket.se i webbläsaren hade skrivit gulatidningen.se. Så blev det inte.

Gula Tidningens problem var att de inte var lyhörda för hur deras kunders beteende förändrades och att statligt subventionerade hemdatorer och högröstade lobbyister drev på att koppla upp de svenska hemmen. Att de var så trygga i sin kassako att de negligerade behovet av förändring. De var ledande på marknaden och hade så varit i 20 år, ingenting kunde ändra på det.

De hade sitt fungerande tryckeri och distribution av sina tidningar. De tog emot annonser via telefon och fax. Senare via nätet också. De hade mestadels gratisannonser med ett begränsat antal tecken.  Som ett SMS ungefär. Ville man som annonsör att annonsen skulle särskilja sig tog de extra betalt för det. Framför allt tog de bra betalt för tidningen. De tog alltså betalt för att få access till annonserna! Det var en annan tid.

Naturligtvis såg Gula Tidningen att nätet kom även om de såg det sent. När de väl bestämde sig för att göra något förlorade de ytterligare dyrbara år på att försöka tvinga in sin befintliga affärsmodell på en marknad som nu fungerade helt annorlunda. Om jag minns rätt försökte de även på nätet att ta betalt för att jag skulle få se annonserna.

Det blev vare sig naturligt, konkurrenskraftig eller användarvänligt.

Kanske var de också hämmade av att ställa om sin organisation, som helt säkert inte hade den kompetens som krävdes och möjligen blivit för stor, p.g.a. av LAS eller andra strukturella bindningar.

Blocket hade ingen tung ryggsäck och inga traditioner. De gjorde det enklare, effektivare och billigare. Därmed tog de över ledarskapet och sedermera hela marknaden från Gula Tidningen som gick och dog.

Det hela är ett övertydligt exempel på hur framför allt digital distribution har förändrat en branschstruktur.

Så, Blocket är alltså en vinnare? Både ja och nej, det beror på vilket perspektiv de har.

Med skygglappar på och i närtid; ja de är stora vinnare. Av vad jag kan se mjölkar Blocket ut så mycket de kan av sin befintliga affär, inklusive internationalisering. De förefaller inte investera särskilt mycket i vare sig användarupplevelse eller att utveckla sina affärer. En verklig kassako.

Om vi istället funderar över vart vi är på väg i termer av beteende och marknad; nej jag är inte lika säker på att Blocket är med på banan.

Blockets problem

Vi börjar med det taktiska, dvs det jag observerar här och nu. Att som Sveriges största marknadsplats erbjuda cookie-baserad bevakning på annonser istället för RSS-baserad är nonchalant mot kunderna. Effekten är att jag är bunden till en och samma dator om jag ska ha glädje av mina bevakningar och att jag måste gå till blocket.se för att se dem. Kan det vara för att Blocket tycker det är smart? Att de anser att det gynnar deras affär med exponeringar av banner-annonser? I så fall ytterligare ett bevis på att de tänker kortsiktigt. Det enda rätta hade varit att tillhandahålla RSS-feeds för varje sökresultat. Jag skulle kunna fortsätta med det bristande stödet för mobila enheter mm.

Nåväl, det där kan tyckas vara banalt i det strategiska perspektiv som den här bloggposten handlar om. Icke desto mindre är det talande.

Det verkliga problemet är att Blocket inte återuppfinner sin affär. Vi tittar på BCG-matrisen.

Blocket är en solklar kassako. Hög marknadsandel och tillväxten i antalet begagnade artiklar som säljs på en så begränsad marknad som Sverige bör inte vara alltför stor. Antagligen därför expansion sker till andra länder.

I ett långsiktigt perspektiv borde Blocket ägna sig åt att återuppfinna sin affär. Att identifiera nya stjärnor i matrisen. Att fundera över vad de mer kan göra som en naturlig förlängning på den kunskap de har och på den position de besitter. På managementspråk – att utvidga sin affär.

För att göra det kan de börja med att måla upp scenario över vart vi är på väg. T.ex:

• Utanför den digitala delen av marknaden har detaljhandeln gått mot stora gallerior som samlar allt på ett ställe. Det kommer att bli trångt i sökresultaten hos sökmotorerna. Folk kommer att tröttna. Många kommer att vilja veta vart de ska vända sig
• Ny teknik möjliggör nya beteenden
• Konsumenthandeln blir allt mer global
• Digitaliserad marknad betyder en mer perfekt marknad vilket föder spot-marknader där överkapacitet säljs till högst bjudande
• Tillgången till marknader ökar samtidigt som företag, framför allt små, behöver hjälp att kapitalisterna på dessa nya marknader
• Etc

Vad skulle Blocket kunna bli då? Det enklaste svaret är kanske att göra en benchmark.

Amazon.com

Amazon började som en bokhandel på nätet. Inget mer.

Jag får inte plats med att redogöra för allt de gör idag men här är några få exempel på hur de har utvidgat sin affär:

• ”Alla” varor du kan tänka dig som konsument
• Video on Demand
• Plattform för att skapa skalbar e-business från liten till gigantisk
• Datalagring
• Betallösning – Amazon FPS
• Billig arbetskraft – Amazon Mechanical Turk
• Digitala läsplattor och global trådlös distribution – Kindle
• Komponenter till tillverkningsindustrin – Industrial & Scientific
• Och oändligt mycket mer. En del finns att läsa om på Wikipedia

Det behöver knappast påpekas att Amazons grundare, Jeff Bezoz, är en visionär av rang.

Kort sagt, nu med facit i hand kan jag lätt konstatera att om det hade varit möjligt hade jag mycket hellre investerat några kronor i Amazon 1994 än i Blocket 1996.

Slutsats

Det finns flera slutsatser att dra. T.ex om vikten av innovation och snabbrörlighet.

Emellertid förmedlar jag den viktigaste slutsatsen genom att citera Jan Carlzon:

Jag hävdar att svensk kultur saknar affärsmannaskap. Vi är kostnadsadministratörer, vi teknikutvecklar och vi är finansiella arkitekter. Om vi inte ändrar företagskulturen kommer vi successivt tappa konkurrenskraft. Det finns ingen människa som har köpt en Volvo eller Ericsson bara för att dessa har låga kostnader. [ ] Den gode ledaren utvecklar strategier, kommunicerar och får människor att gå.
– Ur Tidningen Civilekonomen nr 8 2009.

Jag menar att många styrelser har ett val att göra nu. Fortsätt som nu och gå en långsam undergång till mötes. Kanske tar det decennier men likväl en undergång eller näst därtill.

Alternativt tänk om, tänk nytt, stick ut från mängden och börja skapa. Jag slår vad om att det på köpet blir minskade sjuktal bland de anställda och att det blir roligare att gå på nästa styrelsemöte. Tänk vilken bonus!

Det här inlägget handlar egentligen inte om nätet men ger snabbt en dramatisk inblick i vad det är som händer i världsekonomin och hur det påverkar ett vanligt svenskt småföretag.

Jag har några släktningar som sedan 40 år driver en bildemontering. En stor del av intäkten har genererats av försäljning av stål (ihoppressade bilkarosser) på den globala marknaden.

I somras fick man ca 2 600 kronor per ton stål. I dagsläget är priset för samma mängd 25 kr. Hur tacklar man ett sådant intäktsfall? Det är med sådana siffror man förstår att någonting är riktigt galet. Krispaket, varsel etc. Ingenting har fått mig att förstå det allvarliga läget lika tydligt som detta.

Samtidigt; det är mycket psykologi bakom det som nu sker både på den finansiella marknaden och i den reella ekonomin. Med domedagsprofetior i media dagarna i ända är det klart att lusten att investera och konsumera avtar. Det enda jag tror mig veta är att förr eller senare tröttnar “alla” även på att hålla igen och sakteliga snurrar maskineriet igång igen och så småning om befinner man sig i en högkonjunktur.

Det här gången sägs det dröja men det är å andra sidan främst beroende av “the mindset of the crowds”. Jag tror att oändligt många små positiva signaler i bloggosfären och i sociala nätverk skulle kunna påverka det kollektiva sinnelaget i en positiv riktning och därmed hjälpa till att vända ekonomin uppåt igen.

Eftersom ingen känner igen sig i det nuvarnade ekonomiska läget kommer vi i efterhand också kunna identifiera tidigare okända faktorer som fick hjulen att snurra igen.

Vi har äntligen fått se en svart ung man utan de rätta kontakterna bli president i USA mycket tack vare de många små initiativen på nätet. Dags för nästa utmaning.

Vad tror du?

Pirater eller frihetskämpar? Vi lyssnar till Peter Sunde från Piratebay.

Peter menar att det är helt rätt att bryta mot upphovsrätt eftersom “it’s good”.

Peter berättar att de publicerar all kommunikation de har med jurister världen över på sin egen sajt. Han drar några exempel på hur de driver med rättighetsinnehavare och varumärken. Publiken skrattar. Men seriöst, jag tycker det är pubertalt i negativ bemärkelse. Tycker mest att det visar på en icke konstruktiv och naiv inställning.”Vi gör en massa konstiga saker”, säger Peter.

Peter forsätter att dra en massa rövarhistorier om “hur duktiga de är”.

Vi får se delar av den här filmen:

Frågestund med Ola.

Hur känns det när någon hör av sig och är ledsen för att ni stjäl mina saker?
Peter: Vi stjäl inte. För att stjäla någonting måste det vara fysiskt. Jag slutar lyssna när någon säger att någonting under copyright är stulet.

Vad skulle hända om ni skulle kunna få 5 års fängelse?
Peter: Vi riskerar just nu 2 års fängelse men vi kommer att vinna.

Kan ni hitta nya affärsmodeller och samarbeta med företag?
Peter: Just nu har vi nog förstört de möjligheterna men jag bryr mig inte. Då behöver jag inte “kiss ass” och jag vet vart jag vill.

Finns det innehållsproducenter som hör av sig till er?
Peter: Ja, hela tiden. Vi hjälper många att få ut sin musik.

Har du ett vanligt jobb också?
Peter: Ja, jag bygger en lösnig för microbetalningar online…. Piratebay är en hobby.

Använder ni “irritation” för att åstadkomma förändring?
Peter: Ja, det är enda sättet att få folk att lyssna.

Hur många i publiken håller med Peter eller håller inte med Peter?
Det verkar ungefär vara fifty fifty och en stor del som inte har bestämt sig om någon åsikt.

Vi lyssnar till Pontus Schultz, chefredaktör för Veckans Affärer och ordförande för SIME Juryn.

Den viktigaste trenden enligt Pontus är rädsla. Eller om vi vänder på det, kom ihåg att framtiden fortfarande finns där. Förra gången marknaden rasade kring oss försökte Pontus förstå vart är framtiden på väg. Den viktigaste lärdomen var: när en ekonomi krashar är framtiden “out of fascion”. Pontus ser exakt samma sak nu. Som ledare idag måste du skapa en vision.

Nästa trend är maktskiftet från kapital och företag till individer. Emellertid händer det fortfarande lite för mycket på ett teoretiskt plan. Obamakampanjen är det första riktigt bra exemplet på vad det kan innebära. Det behövs fortfarande en mängd verktyg för att föda den här trenden.

Den tredje trenden är fokus på klimatförändringar. Det förändar hela ekonomin. Klimatförändringarna kommer vara den största drivkraften för innovationer. Det är nu innovationen måste ske för att vinna över de långsammare konkurrenterna. Det är inte bara teknisk innovation, det är lika mycket innovation i affärsmodeller som måste ske. Vi måste göra affärer på längre sikt. Vi måste tänka på effekterna 5, 10 och 20 år framåt.

Dagens finansiella problem kommer att driva på förändringar. De närmaste åren kommer att bli tuffa. Det kommer att handla mer om framgångsrikt genomförande än om idéer.

Lördag kväll. Familjen gått och lagt sig. En bra tid att förkovra sig. Ett av mina favoritställen är Ted.com.

Hittade en föreläsning av Hans Rosling, professor inom internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Dessutom grundare av Gapminder med världens bästa program för presentation av statistik, Trendalyzer (uppköpt av Google).

Knappt 20 minuter är det värt att spendera på den här filmen. Den visar en annan världsbild än den jag tror de flesta av oss har.

Videon spelades in 2006. Ett år senare en uppdaterad föreläsning på samma tema.

Igår släppte World Internet Institute rapporten “Svenskarna och Internet 2008″. Rapporten kartlägger “svenskarnas vanor och beteenden” på nätet.

I rapporten får vi bl.a veta att (mina kommentarer inom parentes):

• Bloggandet bland kvinnor upp till 30 breder ut sig
• 18 % av internetanvändarna upplever att nätet stjäl för mycket tid från närstående
• Allt färre oroar sig för kreditkortsbedrägerier
  (Dags att slå hål på en gammal sanning med andra ord)
• Hälften av alla femåringar använder Internet
• 5 % av befolkningen har en blogg
  (Alltså en egen mediekanal; en egen megafon…)
• 31 % anser att produktiviteten i arbetet ökat tack vare nätet. 7 % att den minskat
  (Det första är ju värt att tänka på för IT-avdelningar som spärrar access till kompetenskällor på nätet)
• 77 % av nätanvändarna handlar på nätet. 52 % gör det återkommande.
• 18 % är fildelare. En ökning med 4 procentenheter sedan förra året.
  (Detta trots mediernas ökade fokus på de illegala aspekterna av fildelning, en trend som inte går att stoppa men väl öppna upp för nya affärsmodeller)
• 1,7 miljoner användare delar sina bilder på nätet.

Rapporten är välskriven och lätt att ta till sig. Den ger fakta om det mesta som är värt att veta om nätet och svenskarna idag. Allt beröm till författaren professor Olle Findahl! De 64 sidorna kanske gör den mest lämpad att skriva ut och konsumera i helgen? Får rapporten mailad till dig här.