Ingen kommunikationskanal är lika lämpad som nätet för målomvandling. Dvs att sätta upp ett mål och utforma ett koncept för hela vägen från att vi fångar vår målgrupps uppmärksamhet fram till uppfyllt mål. Att vår investering och vårt koncept leder till att den vi riktar oss till faktiskt utför önskad handling.
Naturligtvis är det fullt möjligt att mäta varje steg. Få realtidsfakta kring hur många som utför önskad handling. Lika självklart är det att kunna se vad som stal uppmärksamheten från den vi riktade oss till. Att kunna identifiera var någonstans på vägen vi eventuellt tappar någon. Det går alldeles utmärkt att börja i det lilla och det finns gratis verktyg för att spåra och följa. Google Analytics är en bra början.
För att exemplifiera kan det i sin allra enklaste form se ut så här:
Vi översätter målgruppens behov till ett sökord, vi köper sökordet på Google, någon i målgruppen söker, hittar vår annons högst upp i Google, klickar, kommer till en landningssida på vår webbplats specifik för just det sökordet, på sidan finns några oemotståndliga argument för vår sak och möjligheten att agera. T.ex att köpa, ladda ned, anmäla sig etc.
Det är lektion 1A. Ett sådant upplägg är inte så svårt. Det klarar vem som helst av att klura ut.
Detta som en kort introduktion. Hur nyttjar då en av Sveriges mest välrenommerade reklambyråer, Forsman & Bodenfors, målomvandling i kampanjer för sina kunder? De kan väl inte nöja sig med det närmast naiva upplägget jag exemplifierar med?
Min vän Niklas Larsson, en mycket intelligent Art Director, uppmärksammade mig på ett tragiskt exempel.
På DN Ekonomi fann hann en bannerannons för Statoil, som just nu kör en kampanj i flera kanaler, bl.a. TV, radio och print. Statoil är kund hos Forsman & Bodenfors.
Bannerannonsen möter upp bra med snygg grafik, fina annimationer och interaktionsmöjligheter. Men vad händer sedan?
Du kommer ingen vart, du har hamnat i en återvändsgränd:
“Tävlingsfolder, med regler, finns i kassan.”
Bilden är ett kollage föreställande tre olika vyer i bannerannonsen
Jag trodde att vi redan på 90-talet slutade med banners som inte leder till någonting.
Är det detta kunder till ledande svenska byråer ska betala för? Jag tycker inte det. Hela kommunikationen i bannerannonsen syftar ju till att man ska agera och agerandet som sådant, att delta i en tävling, är väl lämpat för nätet. Oavsett vad sista steget i kampanjflödet är så är det oförsvarbart att lämna målgruppen i en återvändsgränd. Hur ska Statoil veta hur många som såg annonsen och dessutom kom in i butiken och hämtade foldern? Hur ska Statoil kunna veta hur bra bannerannonsen levererade som en komponent i kampanjen? Hur många som interagerade med bannerannonsen tappar vi på den oändliga vägen till en fysisk kassa på en Statoilmack?
Det här är att kasta pengarna i sjön!
Inte nog med det. Hade bannerannonsen tagit mig vidare till Statoils webbplats hade risken varit stor att jag mötts av budskapet att “vi bygger om vår hemsida”. Skärmdumpen är från onsdag kväll 7 november 2007. Det är bara en animerad gif föreställande en vägarbetare som saknas. God natt!
Tagged as:
konvertering,
mätbarhet,
reflektion,
reklam
