SIME är över

SIME är över för i år. Jag har i realtid försökt att återge vad det talades om även om jag inte mäktade med allt.

Kanske är jag bortskämd i mina förväntningar efter att ha besökt Web 2.0 Expo i San Fransisco tidigare i år. Tyvärr så levde inte SIME upp till mina förväntningar. Det kändes allt för mycket som att människorna, tillställningen och kommunikationen kring eventet levde på gamla meriter. Det var heller inte tillräckligt väl genomfört. De flesta tidpunkterna missades med råge. På scen upptäcker man att de som skulle vara där inte kom över huvud taget. Det trådlösa nätverket var av en kvalitet som om det vore ett experiment för sju år sedan. Även publiken måste på sitt sätt beskrivas som lite trött. Detta bygger jag på att den backchannel som fanns endast har 42 medlemmar av en publik som åtminstone bör ha varit runt 700. Av de 42 som var med i kanalen var det endast ett fåtal aktiva.

Allt för många av föredragen kändes som rena säljpresentationer från sponsorföretagen. Föredragen generellt gav förvånansvärt lite i termer av erfarenheter, inspiration och tankar om framtiden. Kanske kan vi i Stockholm inte få ett event som ens är i närheten av Web 2.0 Expo men nog borde SIME kunna ta inspiration av dem och göra något liknande i miniatyr. Faktum är att Daytona Sessions var mycket bättre trots att det var gratis och trots att det bara var en eftermiddag. Det är någonting att fundera på för gänget bakom SIME.

Nog med negativ kritik. Det fanns ljuspunkter också:

  • Ola Ahlvarsson var lysande som konfrencier och moderator.
  • Esther Dyson resonerade på ett sätt väl värt att lyssna till.
  • Det var kul att se den störste (eller i alla fall rikast på kort tid) av de nya svenska entreprenörerna, Niklas Zennström.
  • Det var en intressant diskussion mellan ett antal riskkapitalister kring hur de ser på att investera i internetföretag.
  • 13-årige Tom Varsavsky var en frisk fläkt
  • Generellt innehöll sista dagens eftermiddag relativt bra diskussioner

Själv tror jag inte att jag kommer nästa år men om SIME då låter höra tala om sig i positiva ordalag kanske jag går dit 2009. Lycka till!

Intervju med 13-åring om Internet

Ola Ahlvarsson samtalar med Tom Varsavsky, 13 år gammal från Spanien. Tom är en typisk “digital native“. Har sällan skådat en så cool person som dessutom var så rapp i replikerna som Tom.

Likställer du dina vänner IRL med dina vänner online?
Nej, absolut inte. De är bara “typer online”.

Talar du med dem om vad som helst?
Nej, verkligen inte. Det kan ju vara vilka knäppgökar som helst.

Spelar du mycket?
Nej, jag var tvungen att sluta för jag blev beroende.

Är det bra att barn i din ålder spelar dataspel där ni springer runt och dödar?
Ja, du tar ut din ilska online istället för i verkliga livet.

Är dina “friends” på Facebook dina vänner?
Jag adderar bara de jag känner som “friends” på Facebook.

Skulle du dejta online?
Bara om jag var riktigt desperat.

Kollar dina kompisar i skolan upp dig online?
Nej.

Förekommer det mobbning på nätet tycker du?
Det närmaste man kommer mobbning på nätet är om någon skriver något dumt om dig på t.ex ett spelforum. Eller om du spelar online kan vissa säga rejält förolämpande grejer om dig genom sina headset.

Brukar du be om hjälp av din pappa då?
Nej, jag tar själv hand om mina problem. Man får lite “second thoughts”.

Vilket är ditt favoritband?

Black Eyed Peas.

Kollar du upp saker om dem på nätet?
Nej.

Varför inte?
Jag bara laddar ner deras musik.

Har du någon gång betalat för något online?
Det enda jag betalat för är online-medlemskap för spel.

Hur betalade du?
Med pappas kreditkort. Han märkte inte ens något. Jag bara mjölkar det på pappas pengar.

Använder du e-mail?
Bara med pappa. Det är som ett gammalt formellt sätt att skriva.

Använder dina kompisar e-mail?
Nej, ingen använder e-mail.

MSN Messenger då?
Nej, det är ju bara massa larv.

Vad använder ni istället?
Det är sällan man behöver skicka någon ett meddelande. Om jag behöver det gör jag det på Facebook.

SMSar du?
Ja, men det är irriterande att behöva använda telefonens värdelösa tangentbord.

Min reflektion:
Anställ Tom och hans kompisar så fort du kan!
Eller ännu bättre, håll i pengarna tills du kan ge dem till Tom & Co och låt dem visa vägen.

Den här intervjun visar också så tydligt hur viktigt det är att föra en kontinuerligt dialog med sin målgrupp istället för att basunera ut budskap. Den som inte börjar föra en dialog nu är borta imorgon.

Räkna ut dina resors miljöpåverkan

Tidigare idag skrev jag om Dopplr, en tjänst där du kan lägga upp dina reseplaner och även se dina vänners reseplaner. Några timmar senare snubblar jag över ett inlägg på O’Reilly Radar, som skriver om tjänsten Dopplr Offsetr. Ett enkelt litet verktyg som visar den deprimerande sanningen om vilken miljöpåverkan dina resor har eller som hela ditt nätverks resande har. Dopplr Offsetr hämtar information om dina resor från Dopplr och räknar ut hur mycket koldioxidutsläpp resorna genererar. Även kostnaden för att köpa motsvarande mängd utsläppsrätter, på t.ex en webbplats som TerraPass, presenteras.

Det är Will Carter, som har skapat Dropplr Offsetr. Här kan du läsa hans egna tankar kring tjänsten han utvecklat.

Det hela görs möjligt genom Dopplrs öppna API. Jag tycker det är en lysande liten tjänst som hjälper till att medvetandegöra att det mesta vi gör har en miljöpåverkan. Det är den här typen av tjänster som upplyser allmänheten. I sin tur kommer allmänheten att ändra sin efterfrågan till mer miljövänliga alternativ. Naturligtvis leder det till att företagen kommer att erbjuda mer miljövänliga produkter och tjänster. Toppen!

Sveriges mest lönsamma nätbutik

Hos Internetworld läser jag en PDF med en kartläggning av den svenska e-handeln utförd Urban Lindstedt. Sveriges mest lönsamma nätbutik är Zoovillage med en vinstmarginal på 27 % (2006).

Zoovillage grundades 1998 av Branco Percovic och Pekka Östman. Branco Percovic gick in i bolaget år 2000. Idag har Zoovillage 15 anställda och en omsättning på 71 miljoner kronor. Vinsten: 19,2 miljoner kronor.

Då Zoovillage har för vana att inte framträda i media har Internetworld själva försökt analysera vad som gör Zoovillage så framgångsrika. Det är en bra checklista för alla som funderar på att starta affärsverksamhet på nätet. Här följer mitt korta referat av Internetworlds lista ibland tillsammans med någon egen tolkning av mig.

1. Kunna branschen
Vikten av att ha erfarenhet av hur handeln inom området fungerar. I Zoovillages fall är det klädbranschen.

2. Nischad grundidé
Sälj globalt och anamma idén om The Long Tail. Du kan alltså gott välja en smal och tydlig nisch men ändå blir stor tack vare att du säljer till de många få. Zoovillage riktar sig till 24 geografiska marknader. (De gör inte misstaget som alla e-handelstokar gjorde under IT-bubblan; att etablera sig fysiskt på alla marknader.)

3. Engagera kunderna med attityd
Kommunicera en attityd som knyter ann till dina kunders identitet. Skapa närhet genom personliga tips från medarbetare eller erkända profiler inom det egna branschen. Zoovillage samarbetar tex med tidningen Cafés modechef, Daniel Lindström.

4. Varumärken i fokus
Ett klassiskt knep är att rida på de redan välkända varumärken som säljs i butiken. Lägg fokus på dem och låt kunderna visuellt få uppleva varumärkena. Deras kraft smittar av sig på den egna butiken.

5. Bäst på Google
Zoovillage är mycket synliga i sökmotorerna, de förekommer i toppen av sökresultaten för flera kända varumärken. Att arbeta medvetet med sökmotorernas robotar som målgrupp lönar sig. Länka till de varumärken som säljs i butiken. Skriv om varumärkena på den egna webbplatsen. Att identifiera bloggare som målgrupp kan löna sig ordentligt då sökmotorerna tycker om de webbplatser som många länkar till. Inga länkar så frekvent som de bloggare som tycker om (eller inte tycker om) det som finns på en webbplats.

6. Skapa säljtryck
Låt inte nätbutiken vara statisk. Lyft fram nyheter, tips, utförsäljningar mm. Tänk på de fysiska butikerna som jobbar medvetet med “space management”. Det ska göras även på nätet. D.v.s att hela tiden optimera visualiseringen och placeringen av produkter för att maximera försläljningen.

7. Lära sig av gamlingarna
Genom att vara med i tex branschorganisationer kan man erhålla mycket värdefull kunskap. Inte för att alla gamla sanningar är till för att följas men med relevant kunskap kan nya vägar lättare identifieras.

Det ligger mycket i Urban Lindstedts analys men jag anser att han missar det mest uppenbara. Zoovillage säljer attraktiva varumärken genom en lika attraktiv nätbuk. Det i kombination med att konsekvent erbjuda ett lägre pris än det ordinarie priset, som alltid kommuniceras ut intill, är naturligtvis det som slutligen får många att klicka på köpknappen.

Urban Lindstedt har på sin läsvärda blogg Uppkopplat själv promotat för artikeln.

Mätbarhet i kampanjer

Härom dagen skrev jag om Statoils bannerkampanj och hade bland annat synpunkter på brister i kampanjen med tanke på mätbarhet.

Branding Strategy Insider läser jag ett kort inlägg som resonerar om mätbarhet.

Derrick Day, som skrivit inlägget, är trött på affärsfolk som påstår att det inte går att korrelera affärsresultat med investering i marknadskommunikation. Han menar att de har helt fel.

Fyra punkter för att kunna mäta resultatet av en kampanj, enligt Day:

  1. Var tydlig med kampanjens mål
  2. Säkerställ att det går att mäta resultatet mot uppsatta mål
  3. Mät resultatet
  4. Utvärdera kampanjens resultat jämfört med uppsatta mål

Day påpekar att det naturligvis är en skillnad mellan kampanjer som syftar till mer långsiktigt varumärkeskommunikation och på kampanjer som är mer säljinriktade. Där hans fyra punkter huvudsakligen gäller de senare.

Det här är ingenting nytt men ibland är det mest uppenbara det som vi behöver påminnas om.

Särskilt punkt 2 tycker jag är en viktig komponent i det kreativa skapandet. Dvs att i konceptet bakom en kampanj “bygga in” möjligheten att mäta effekten. Detta var vad som saknades i Statoilkampanjen.

Det är ett tydligt exempel på hur viktigt det är för den som arbetar med kommunikation på nätet att också ha analytisk kompetens och intresse för affärsprocesser.

Bästa byrån gör inte mål

Ingen kommunikationskanal är lika lämpad som nätet för målomvandling. Dvs att sätta upp ett mål och utforma ett koncept för hela vägen från att vi fångar vår målgrupps uppmärksamhet fram till uppfyllt mål. Att vår investering och vårt koncept leder till att den vi riktar oss till faktiskt utför önskad handling.

Naturligtvis är det fullt möjligt att mäta varje steg. Få realtidsfakta kring hur många som utför önskad handling. Lika självklart är det att kunna se vad som stal uppmärksamheten från den vi riktade oss till. Att kunna identifiera var någonstans på vägen vi eventuellt tappar någon. Det går alldeles utmärkt att börja i det lilla och det finns gratis verktyg för att spåra och följa. Google Analytics är en bra början.

För att exemplifiera kan det i sin allra enklaste form se ut så här:
Vi översätter målgruppens behov till ett sökord, vi köper sökordet på Google, någon i målgruppen söker, hittar vår annons högst upp i Google, klickar, kommer till en landningssida på vår webbplats specifik för just det sökordet, på sidan finns några oemotståndliga argument för vår sak och möjligheten att agera. T.ex att köpa, ladda ned, anmäla sig etc.

Det är lektion 1A. Ett sådant upplägg är inte så svårt. Det klarar vem som helst av att klura ut.

Detta som en kort introduktion. Hur nyttjar då en av Sveriges mest välrenommerade reklambyråer, Forsman & Bodenfors, målomvandling i kampanjer för sina kunder? De kan väl inte nöja sig med det närmast naiva upplägget jag exemplifierar med?

Min vän Niklas Larsson, en mycket intelligent Art Director, uppmärksammade mig på ett tragiskt exempel.

DN Ekonomi fann hann en bannerannons för Statoil, som just nu kör en kampanj i flera kanaler, bl.a. TV, radio och print. Statoil är kund hos Forsman & Bodenfors.

Bannerannonsen möter upp bra med snygg grafik, fina annimationer och interaktionsmöjligheter. Men vad händer sedan?

Du kommer ingen vart, du har hamnat i en återvändsgränd:
“Tävlingsfolder, med regler, finns i kassan.”

Bannerannons för Statoil som leder mig rakt in i en återvändsgränd

Bilden är ett kollage föreställande tre olika vyer i bannerannonsen

Jag trodde att vi redan på 90-talet slutade med banners som inte leder till någonting.

Är det detta kunder till ledande svenska byråer ska betala för? Jag tycker inte det. Hela kommunikationen i bannerannonsen syftar ju till att man ska agera och agerandet som sådant, att delta i en tävling, är väl lämpat för nätet. Oavsett vad sista steget i kampanjflödet är så är det oförsvarbart att lämna målgruppen i en återvändsgränd. Hur ska Statoil veta hur många som såg annonsen och dessutom kom in i butiken och hämtade foldern? Hur ska Statoil kunna veta hur bra bannerannonsen levererade som en komponent i kampanjen? Hur många som interagerade med bannerannonsen tappar vi på den oändliga vägen till en fysisk kassa på en Statoilmack?

Det här är att kasta pengarna i sjön!

Inte nog med det. Hade bannerannonsen tagit mig vidare till Statoils webbplats hade risken varit stor att jag mötts av budskapet att “vi bygger om vår hemsida”. Skärmdumpen är från onsdag kväll 7 november 2007. Det är bara en animerad gif föreställande en vägarbetare som saknas. God natt!

Så här såg det ofta ut 1996 och ibland gör det även det år 2007

SVT & TV4 på Joost

Joost är enligt mig framtidens TV-plattform. Om och när Joost blir tillgängligt via en box att koppla till TVn, som manövreras med fjärrkontroll kommer det stora genombrottet. Fortfarande är du låst till att använda Joost via en dator.

Hitills har Joost präglats av ett programutbud som inte helt har kunnat konkurrera med etablerade TV-kanaler. Har varit ett ganska smalt nischat utbud, typiskt med mycket bilar och extrempsporter. Sedan en tid tillbaka har man emellertid i USA kunnat erbjuda många av de stora kända TV-serierna.

Efter en tids väntan tar nu Joost nästa steg även i Svergie. SVT och TV4 kommer att distribuera program via Joost. I ärlighetens namn trodde jag att det skulle dröja mycket längre. Kul med en positiv överraskning!

Nu hoppas jag på att den nationella indelning i vilka program som visas var försvinner. Det var inte så länge sedan biofilmer hade premiär i olika länder med flera månader emellan. Det är sedan en tid tillbaka borta. Nu har en biofilm premiär samtidigt över hela världen.

På Joost är programutbudet fortfarande styrt av nationsgränser. Det beror på affärsuppgörelser och juridik men är inte särskilt tidsenligt.

Skulle tro att användartrycket snart kommer att riva denna barriär.

Det händer – men inte i Sverige

Jag är en varm anhängare av Open Source och PHP. Det innebär stora möjligheter att kunna använda budgetar och tankekraft till särskiljande idéer och tydlig kommunikation, istället för att förbrukas på teknik.

Det finns många härliga plattformar som t.ex. Typo3, Joomla, Drupal och inte minst WordPress, som den här bloggen är baserad på. Gemensamt för dem alla är att det finns tusentals duktiga utvecklare runt om i världen som utvecklar applikationer färdiga att använda för de olika plattformarna. Gratis!

Ta WordPress som exempel. Det är väl “bara” ett bloggverktyg? Nej, inte riktig. Med tusentals fritt tillgängliga applikationer och designteman kan du göra WordPress till i princip vad du vill på nätet. En fullvärdig mediasite till exempel. All Things Digital, är en sådan. Ägd av Dow Jones, som även utger The Wall Street Journal. Alltså inte någon obetydlig aktör. Stanna upp och fundera lite på det här. “En fullvärdig mediasite baserad på WordPress”. Det är väl inte möjligt?!

Nej, i Sverige verkar det inte vara det – ännu. Genom åren har jag haft insyn i en och annan budget hos många av de stora svenska mediasiterna. Oftast har det handlat om projekt då de ska implementera en ny plattform. Det investeras så många miljoner i projekt som nästan uteslutande handlar om teknik, dessutom ofta buggig sådan. Bland svenska företag och organisationer i övrigt ser det ofta tyvärr likadant ut. I Sverige verkar vi vara fast i ett .Net-träsk eller möjligen en Java-djungel. Det är säkert motiverat i vissa lägen men långt ifrån så ofta som faktiskt är fallet.

Det verkar som att vi svenskar faktiskt är relativt trångsynta. Tänk om vi kunde använda alla onödiga IT-budgetar till att utveckla idéer och innovativ marknadsföring istället!

Större delen av Web 2.0-evolutionen är baserad på Open Source och PHP. I vår omedelbara närhet ute i Europa har många internationella företag insett att merparten av det som investeras på nätet bör användas till annat än teknik. Kolla in referenslistan för Typo3, som illustrerar detta tydligt.

Eller för att uttrycka sig på ett sätt som åtminstone 500 000 svenskar förstår; om Facebook kan vara baserad på PHP och applikationer utvecklade av vem som helst, varför skulle då inte merparten av svenska företags webbplatser kunna vara det?

Kan inte låta bli

Kan inte längre låta bli. Min första blogg hade jag 2004. Ännu en hade jag 2006 till i våras om vårt husprojekt. I våras hade jag en blogg på jobbet om mitt besök på Web 2.0 Expo i San Fransisco. Sedan har det varit tyst.

Nu kan jag inte hålla mig längre. Drar igång den här. Kommer mest att handla om saker jag uppleverer och reflekterar över. Stort som smått.